PIA INGELSE

+46(0)738 - 32 60 11

pia@ingelse.se

ATELJÉ

Kopparsviksvägen 1

111 11 Visby

KONTAKT

RITE DE PASSSAGE

Pia Ingelse. Scene one. Olja på pannå. 110x122cm. 2013

Scene one. Olja på pannå. 110x122cm. 2013

Osorterat. Olja på pannå. 54x56 cm. 2013

Pia Ingelse. Osorterat. Olja på pannå. 54x56 cm. 2013

Dark Smell. Olja på pannå. 53x58cm. 2012

Pia Ingelse. Dark Smell  olja på pannå 53x58cm  2012
Pia Ingelse. Beginners l. Olja på pannå. 2012

Beginners l. Olja på pannå. 2012

Pia Ingelse. Beginners ll. Olja på pannå. 2012

Beginners ll. Olja på pannå. 2012

Pia Ingelse. Beginners lll. Olja på pannå. 2012

Beginners lll. Olja på pannå. 2012

Gatekeeper ll. Olja på duk. 2012

Pia Ingelse. Gatekeeper ll. Olja på duk. 2012

Gatekeeper. Olja på duk. 110x140cm. 2012 

Pia Ingelse Gatekeeper. Olja på duk. 110x140cm. 2012 

Owl School. Olja på pannå. 2012

Pia Ingelse Owl School  olja på pannå   2012

Mirror me. Olja på pannå. 66x74cm. 2013

Pia Ingelse Mirror me. Olja på pannå. 66x74cm. 2013
Pia Ingelse Twin Pix. Olja på duk. 110x120 cm. 2011

Twin Pix. Olja på duk. 110x120 cm. 2011

Entrance. Olja på pannå. 150x90cm. 2013

Pia Ingelse Entrance. Olja på pannå. 150x90cm. 2013

Rite de Passage. Olja på pannå 120x140 cm 2013

Pia Ingelse. Rite de passage

Jag minns,men ändå inte, min barndoms Dalsland: Hemligheter i små askar, gömmor på loft i gamla magasin och bodar. Svart skog och små runda sankmarksgläntor. Djupstudier av sprattlande flugor på fönsterbräden. I en granskogssänka hittade jag en gång en död älg. Den hade torkat i sommarhettan. Jag och min kompis besökte älgen varje dag den sommaren och vi berättade det inte för någon, den var vår. Hagar med orkidéer, jungfru Marie nycklar, vi tog hand om dem, la harsyra i en ring runt dem som näring eller av mörkare skäl, jag kommer inte ihåg. Allt var förtrollat då, men jag minns inte hur. Detaljer är fotografiskt tydliga, men känslan är borta och alla tusen små ritualers innebörd, för tusentals var de och innebörd hade de, blodigt allvarliga innebörder. Vuxna saknar, men vi har glömt vad som gått förlorat, så också jag, men när jag står där framför Pias målningar är det som att vara där igen, hos älgen och orkidéerna i Dalsland, detta är häftigt.Pia Ingelses konst, som utgörs av måleri, objekt och film, tar dig med till platser du glömt eller som du snarare glömt att du kommer ihåg. Rollspelande flickor och pojkar, Pias dotter Pixi Rose och hennes vänner iförda masker och kostymer i miljöer, undersökandes identitet, fantasi och verklighet.

Någonstans mittemellan, i liminalitet, hamnar du som betraktare- mittemellan vuxen och barn, dröm och verklighet, trygghet och oro. Varken det ena eller det andra utan både och, och ingetdera. Barnets hemliga och krypterade verklighet/logik har genom målningarna översatts och gjorts begripliga för oss, men hemligheterna avslöjas aldrig fullt ut, och gåtorna låter Pia förbli obesvarade. Vissa grepp känns i viss mån bekanta: Samtida kollegor så som Anna Gaskell, Simen Johan, Loretta Lux m.fl. rör sig inom samma tematik och symbolism men Pias målningar är vackrare, mer romantiska, mer sublima, och inget av den pennalism och den pessimism som präglar nyss nämndas konst, känns här närvarande. Allt är oförstört och vackert, om än mycket mörkt och harms. Tidlösheten är tydlig och associationerna pekar åt vitt skilda riktningar: lika mycket förra sekelskiftets symbolism och nationalromantik som samtidens genusundersökande bildkonst. Prerafaeliternas poserande möter Elif Peterssen möter bildspråket i Låt den rätte komma in ellera den där videon med Kent… Dom som försvann heter den väl

- Martin Kristensson