Pia Ingelse - Lost in the mist of time

LOST IN THE MIST OF TIME

I Pia Ingelses (f.1967) bildvärld där måleriet dominerar står människan och i synnerhet kvinnan i centrum. I sin konst utgår hon också ofta från sig själv och sina egna erfarenheter. Nu har det biografiska innehållet tagit en ny riktning. Hennes nuvarande konstnärliga projekt tog fart i samband med att hon med sin familj flyttade till ett hus i hjärtat av Visby Innerstad. På den gamla vinden fanns en efterlämnad skatt av äldre diabilder och fotografier som verkade vara daterade till 1940-70-tal. En fascinerande och rik värld av motiv öppnade sig och Ingelse fick skönja en glimt av okända människors liv vilka hon inte hade någon relation till, utan i stället kunde fantisera och skapa nya historier kring. Pia fick en stark ingivelse att låta levandegöra bilderna. Att översätta och framkalla delar och utsnitt av dem till måleri, vilket resulterade i en växande serie av nya verk som presenteras i utställningen Lost in the Mist of Time. I målningarna skildrar konstnären ansiktsuttryck, stämningar och miljöer som drömskt berättar om människan och livet, tiden och förgängligheten.

Att träda in i utställningen påminner om att öppna ett jättelikt gammalt fotoalbum. Här presenteras upplevda ögonblick från en tid som flytt. En central målning är Park Street People (2018) som presenteras med en skulpturliknande gestaltning.

Paret i målningen smälter in i sin omgivning och blir liksom ett med interiören. Mannens bruna byxa och kavaj matchar soffa och vägg medan kvinnans mosaikmönstrade dräkt kamoufleras i mattan. Målningen är vacker och tilldragande men här finns samtidigt något som skaver. Lite påminner bilden om en Edvard Hopper målning, där linjerna, kompositionen och rummet har en framstående roll. På samma gång som där finns en tongivande spricka och en underliggande mystik i det mellanmänskliga.

Många motiv ser ut att vara rese- eller sommarminnen. Några visar kvinnor och deras nytra gemenskap, såsom You my friend (2017) eller porträttet Beach Bird (2017). Målningen Sommarnatt (2018) förmedlar en mer dyster stämning med en kvinna som ser ut att vaka närstående i en sjuksäng på liknande sätt som mörka stråk även genomsyrar Tiden är en flyktig vän(2018). Två målningar med platsspecifika titlar anknyter direkt till konstnärens eget liv och historia. Galgberget (2018), som andas nuets fräschör och föreställer Pias dotter Pixi samt Trappgatan (2018) med motiv hämtat från en barndomsväns familjefotografi. Verken knyter ihop tiderna och flätar tätt samman Ingelses liv med människornas i målningarna. På liknande sätt förenas i utställningen det imaginära med det dokumentära, och varandet med passerandet. Dessa är verkningsfulla kombinationer karaktäristiska för Pia Ingelses konstnärskap där ljus och mörker samsas tillsammans.